Spket - Lars Winnerbck

Sg har du nnsin gtt genom skogen

klockan tolv mitt i natten ngon gng?

Ja d kanske du vet vad som finns dr

fr det r spken jag talar om



Det var sent p natten, mnen var full,

jag hade spelat p en krog,

men vgen hem den var alldeles fr lng

s jag genade genom en skog.

Men ack det var mrkt och jag sg ingenting

s jag snubblade p en sten,

och nr jag tittade upp igen

blev jag blndad av ett sken.

Kanske var det fr mycket alkohol,

kanske hade jag tuppat av,

men framfr mina ftter

stod en rymling frn en grav.

En kvinnlig skepnad som blndade,

vit i genomskinlig skrud.

Och jag mrkte att det jag nu trffat p,

det var ingen vanlig brud.

Jag ville springa drifrn

men kroppen rrde sig inte en tum.

Jag viftade med armarna,

d ppnade hon sin mun.

Och hennes tnder var strre och vassare

n vad en mnniskas brukar va'.

D fick jag ntligen fart p benen,

och jag lpte rtt s bra

Och jag nskar jag hade kunnat

ta ett kort p denna frken,

fr nr jag vl kom hem igen

sa dom; Lasse, det finns inga spken.



S natten drp tog jag kamera med mig,

mod till mig och sa;

att nu ska vetenskapen

f vad den ska ha.

S i regn och rusk gav jag mig ut

i skogen dr hon fanns.

Jag vntade och vntade

men hon var nn annanstans.

Och blixten slog ner i ett trd

som far ut mig med vldig fart,

jag tappade min kamera

och d stod hon dr sklart.

Och jag fumlade efter kameran,

men jag satt fast i ett trd som brann,

och jag kom givetvis loss drifrn

precis nr hon frsvann.

S nu har jag jagat spken,

men vad gav det mig?

Jo blta skor och brnda klder

och allt fr denna tjej.

S jag har nu bestmt mig

fr att alltid vara snll,

s om jag blir ett spke-aca