Jkeln - Vintersorg

Som en gammal isbelupen drake ligger Jkeln tung

Och vitgrnraggig nedfr branten mellan tvenne toppar

Stjrten lindad runtom hgsta

Spetsen, buken spnd och stinn

I fjllets kittel

Ryggen krnt av mittmornens s

Svart och knlig



Ner mot daln han strcker lngsmal nos med rynkigt

Skinn till lppar, vita tnder grina dr imellan

Genom Jkelportens svarta hl rinner ur hans

Gap en lerig strm

Taggig kam p hjssan, mrka grumligt grngr gon

Stelt han stirrar ver dalen ner

Trycker nosen vdrar mot

Marken mellan tassarna vars mrka klor

Skymta fram ur vt smutsgr ragg



Smvxt ttling av sin jttestamfar, istidsdraken

Fader Jkul sjlv

Han som strckte stjrten upp

Mot polen ramarna mot blockberg och ural

Han som ver fjll och sltter vrkte sig

Krlande och vltrande



Han som fyllde hav och sjar

Rev med klorna rispor i de hrda hllar

Gnagde klipporna och pressade

Bergen samman med sin tyngd



Han som skvlade och lade de sagoskogar

Grna paradis

Blste med iskall andedrkt bort

Allt som levde, blommande och lyste