Gr Hr Mot Ngonting - Uno Svenningsson

Jag knde mig frusen jag knde mig slut,

sista versen hade dtt ut.

Var allt bara ett tidsfrdriv fr mig?

Jag har aldrig gnat mycket tid

t att frst min skugga bredvid,

nu verkar det som om vi mste frenas nd.



Jag gr hr mot n'nting,

mot min egen soluppgng.

Jag gr hr mot n'nting,

i en vrld full av betong.

Jag gr dit jag borde dit jag ska,

jag ska mta mig sjlv en dag.

Jag gr hr mot n'nting,

p min egen boulevard.



Jag minns en kvll med skolans vackraste tjej,

det lilla hjrtat slog s hrt emot mig.

Hon undrade s vilken vg jag skulle g.

Jag sa att jag inte visste n't,

frutom att jag bara ville bort,

en resa utan ml att bara f leva.



Jag gr hr mot n'nting,

mot min egen soluppgng.

Jag gr hr mot n'nting,

i en vrld full av betong.

Jag gr dit jag borde dit jag ska,

jag ska mta mig sjlv en dag.

Jag gr hr mot n'nting,

p min egen boulevard.



Grt inte mer,

det hr r bara det du ser.

Grt inte mer,

det hr r bara brjan av det som ska ske.



Jag gr hr mot n'nting.

Jag gr hr mot n'nting.

Jag gr dit jag borde dit jag ska,

jag ska mta mig sjlv en dag.

Jag gr hr mot n'nting,

p min egen boulevard.

Jag gr hr mot n'nting...



Grt inte mer,

det hr r bara det du ser.

Grt inte mer,

det hr r bara brjan av det som ska ske.