Little Willie John - Peter LeMarc

Jag var tjugo r gammal, hon var en evighet

hon lrde mig leva och grta, hon lrde mig allt jag vet.

Men folk i stan dr jag bodde, sa hon var sjuk eller s

att hon var missanpassad, men hon var fr stolt fr att hra p.

Hon bodde p fel sida lven, i en nedlagd mjlkbutik

jag var hennes unga lskare, frn Stallbackas bilfabrik.

Vi brukade ka omkring i hennes Dodge sextisju

hon sa: Vi kr hela natten, fr jag vill se var alla vgar tar slut.



h, lt mig hra den en sista gng,

spela hennes lsklingssng, med Little Willie John.

Sjung, fr min sjl, som ett lngsamt farvl,

spela upp en sorgsen sng, med Little Willie John.



Hon brukade kisa och viska: Du mste sticka frn stan,

hr r alla ihliga, snart r du likadan.

Hon sa: Vill du g p lina, s titta inte ned,

titta inte t sidan, blunda och ta ett steg.

Du kan f allt som du nskar, jag ger dig vad du vill

men det kostar dig mer n pengar, din krlek och lite till.

Du vet jag har skulder fr livet, jag br p en tung gammal sten

men nu brnner vi ner mjlkbutiken, och lskar i lgornas sken.



h, lt mig hra...



En sng som vcker upp all lngtan.

En fgel flyger ter till mitt hjrta.

Knslor ingen sjl kan hejda.

Jag hr orden, jag minns gldjen, knner smrtan.



Utan ett ord var hon borta, jag gick till hennes mjlkaffr

p grden en nerbrunnen Dodge, dr inne ett tomt kuvert.

Men efter veckor av tomhet, kom ett brev utan avsndaradress

hon skrev: En del lr sig aldrig, att g nr allt r som bst.

Hon sa: Ditt liv r ditt eget, du ger din tanke och tid

lt ingen ta det ifrn dig, lskling du r en speciell individ.

Hon sa att hennes sjlvbevarelse, sa till ftterna att g

och nu var hon lngt hrifrn, det var allt, kyssar puss och hejd.



h, lt mig hra...