I Vntan P Vgorna - Peter LeMarc

I frra veckan torrlade dom dammen, igr fll den frsta snn

Inget r sig likt sen Sammi frsvann, sen han slngt alla sina stenar i sjn

En ful fet mne har hngt sig i trdet, jag knner mej likadan

En vergiven sko ligger lerig i rnnstenen, det luktar rk ver hela stan

Jag vandrar lngs Strandgatan, mot Mikaelskapellet, i en tystnad som ingenting alls

Potatisgubben str med sin fackla i handen, och en repstump runt sin hals

Han sger, snart ligger allt under vatten,



Och jag ser allt det som jag ger, allt det som jag hllt i s hrt,

ligga som vrakgods p stranden, jag hller mitt hjrta i handen, i vntan p vgorna



I Ritas butik r det ppet om natten, ja hon r alltid dr

Hon ger mej ngot ur en dunk, som hon pstr r konjak, ja, jag vet inte vad det r

Hon grabbar mej hrt om min arm nr hon viskar

Det som varit kommer aldrig igen, s bevpna dej med vingar och slipa ditt hjrta

Det r dags att fara vilse min vn, skynda, innan det r frsent



Och jag ser allt det som jag ger, allt det som jag hllt i s hrt,

ligga som vrakgods p stranden, jag hller mitt hjrta i handen, i vntan p vgorna



Nu sitter jag vaken, som skyddad av mrker, flera mil och r drifrn

Det gr en grt omkring, p gatan utanfr fnstret

Som en gast frn frr, en frlorad son

Jag skriver en rad, som ett brev eller dagbok,

och tv ord sticker som neon eller guld

faktiskt dom enda ord jag skrivit, jag vet inte varfr

Det enda ansvar och det andra r skuld



Och jag ser allt det som jag ger, allt det som jag hllt i s hrt,

ligga som vrakgods p stranden, jag hller mitt hjrta i handen,

och det rr mej inte lngre, nr jag tnker p dom r som gtt

r det som om jag aldrig frsttt, som om ingenting betyder nt, i vntan p vgorna

Det som varit kommer aldrig igen, dags att fara vilse igen