Julia - Mauro Scocco

hon brukade sitta vid stationen

se nr tgen gick frbi

med ngot drmmande i blicken

i en klnning som var vit



dom sa att hon var speciell

att hon inte hrde hit

man hrde folk viska

nr hon gick frbi



en kvll i juli d syrsor sjng

mtte jag henne dr

jag frgade var hon kom ifrn

och hur hon hamnat hr



hon sa...



(ref)jag heter julia

mer behver du inte veta

om det r en vn du sker

d kan du sluta leta



hon sa...



du mste ppna din gon

lta ljuset komma in

det finns en vrld som vntar utanfr

p att bli din



och vi sprang i ett regn av guld

ner till hennes pappas hus

dr satt vi och prata

i kvllsolens ljus



jag hade skt i flickors gon

en mening och ett ljus

den natten sov jag p soffan

i julias hus



hon sa...



(ref)jag heter julia

vill du bli min vn

vem vet vad som hnder

vad som hnder sen



hon sa...



(ref)jag heter julia

mer behver du inte veta

om det r en vn du sker

d kan du sluta leta



hon sa...