Rusningstrafik - Lars Winnerbck

Duvorna gr runt och pickar smulor i betongen

dr jag str;

vntande i tunnelbanedn.

Ja, dom, som skulle vara fredssymboler, skiter p

perongen.

Och jag frstr.

Jag skulle sjlv gjort samma sak, om jag kunde

flyga hrifrn.



Jag antar att Du gr till ngon dslig krog inatt;

denna mrka natt.

Det r ett stt att stnga av.



Det hnger nn slags boxershortsmodell i alla

fnster

dr jag gr,

och undrar om jag vill se ut som han.

Ja, det, som skulle va kalsonger, blir en pil i vra

mnster;

hur vi mr

beror p vad det str;

att: Sn r kvinna, sn r man.



Jag antar att Du gmmer Dig under tcket nu

inatt;

denna kalla natt.

Det r ett stt att stnga av.



Och dr kan tankarna f tnka som dom vill.

Dr finns inga flimmerljus som hjlper till.

I tunnelbanedn dvas dom inre, tysta skriken.

Det r svrt att f en plats hr

i rusningstrafiken.



Allting gr s fort. Sen nn har sagt att tid r

pengar

gr vi p.

Fast tiden r vl gratis, vad jag vet.

Smntabletter tycks va effektivare n sngar.

Sen nrd?

Vi irrar vidare i rusningen, i varsin ensamhet.



Jag antar att Du proppar hjrnan full med

Panodil

och Cipramil.

Det r ett stt att hnga med.



Och prylarna far runt och slickar sr som aldrig

lker.

Rulla p.

Orsaken vill ingen ens frst.

Fr nn har sagt att har man gott om pengar r

man sker.

Fr vad?

Jag menar kylan, mrkret, stan och stressen hittar Dig nd.

Jag antar att Du lngtar ut till skogen d och d.

Det verkar s.

Dr man kan slippa hnga med.



Och dr kan ftterna f strva som dom vill.

Dr hjlper inga tg och rulltrappor till.

I tunnelbanedn dvas dom inre, tysta skriken.

Det r svrt att f en plats hr

i rusning