Hiroshima - Bjrn Afzelius

Tv gnger lyfte ddens fgel i natten.

Tv gnger flg den mot en sovande stad.

Och i sina klor hade den en sol.

Tv gnger flg den fgeln ut i natten.

Tv gnger sg vi Solen strta till marken.

Tv gnger tnder hela skapelsens ljus.

Solen var s varm, skenet var s strkt;

Tv gnger brnde Solen fast i Jorden.



nnu skriker mnn'skor i smnen. nnu fder kvinnorna lik.

nnu lever giftet i blodet. nnu skrdas ofdda liv.



Hur mnga fglar flyger nu ver Jorden?

Hur mnga solar br dom i sina klor?

Flyger dom mot mej? Siktar dom p mej?

Hur mnga fglar svvar ver Jorden?



Skrcken kramar hela Europa. Skrcken skuggar snart ocks dej.

Skrcken bryter ner mina vnner. Skrcken frlamar snart ocks mej.



Livet glider ur vra hnder. Livet angr snart inte oss.

Livet mister lngsamt sin mening. Livet liknar alltmer ett bloss.



Rtten r snart att bara hoppas. Rtten r snart att bara tro.

Hoppas p n'n form av besinning. Tro p en mjlighet fr vr jord.



Men vem r jag att stella mej bredvid? Vem r jag att blunda fr en strid?

Vem r jag att verlta framtiden t dom som bara strvar bakt?

Vem r jag att svika vnnarna? Vem r jag att vrida hnderna?

Vem r jag att visa dom min hals och be dom bita tills jag mistar andan?



Jag r hr, jag ser ju mina barn. Dom r hr, dom litar p sin far.

Jag r nu, det r nu jag har min tid, det r nu jag mste bygge deras framtid.

nnu r jag strk! nnu str jag mitt i livet!

nnu finns det dom jag lskar! Jag skall slss fr dom s lnge jag finns till