Norden hon stod, vacker och stolt en gang i en annan tid
Heligt blod flot igenom hennes hud och slackte hennes torst
Norden hon ligger, forkastad och fornekad i var kristna nutid
En ny tid stundade och forslavad hon blev
Strypt av den svage med sitt kors
Ur askan av vart hednaland, vi reser oss och igen:
Hans tro mot svardets makt
Ur askan ett rike
Tig och lyd du kristne fan
Ned pa kna och be
Oden lange i vrede statt
Men nu skall ornar fa mat
Den kristnes tro ar nu ett minne blott
Och ornar sin foda fatt
Lammet har svultit och finns ej mer
En framtid i det forgangna vi nu ser
I segertag vi vandrar med Oden forst
Hon har aterfatt sin torst
|