I mrkret jag vandrar
under mnbelyst himmel
Med vindarna jag dansar
genom sorgens kalla rike
Af mrkret, af kylan
livets ljus frs
i vinter griftens glans
Af hatet, af vreden
ljuset blev drpt
i dagens frintade slut
En kall frusen mark
breder ut sig under mig
ver fltet in i djupa skogen
Ur dimman frn slottet
en mrk ruggig skugga
tar mig genom sinnets lsta port
Skenet frn solen brnner,
aldrig mer
I drmmens tanke jag frdas
och ser,
evighetens avgrund ppnas
I fullmnens dystra sken
|