Nar jag kyrkan lamnar
Har mitt sinne redan glomt
Prastens visa ord
Tycks vara nigot som jag dromt
Genom nattens skuggor
Flyger jag mot kullar bli
Hogt pi bergets topp
Ser jag den Onde ensam sti
I bolmortsrus genom nattens timma
Ty en ed ar svuren
Over djupa skogar
Av vinden ar jag buren
Hans kropp ar kall och fjallig
Och han tar mig I sin famn
Ni kallar honom Djavulen
Men han har minga namn
Med kluven tunga viskar han
Om guld som skall bli mitt
I gengald svingar jag det svard
Som han I elden smitt
|