Stilla bryter vigor
Sonder den solnedging
Vilket banar fram ett slut
For dagens sista ljus
Skepnader I morkret
Sakta stiger fram
Ylar emot Minen
Som tar dom I sin famn
Skuggor vaxer linga
Likt nattens egen vav
Jagar genom skogar
Tills dagen iter gryr
Solens forsta strilar
Skanker iter frid
Lt det liv som varit
Och som komma skall
Men denna falska illusion
Om ljusets makt ar kort
Ty nar kvallen nalkas
Blir morkret iter fott
|