Den dunkla maran har lamnat mig
Dagen gryr I oster
Men annu hemsoks jag utav
Den gingna nattens roster
Jag vandrar likt en vilnad fram
Med tunga steg jag hasa
Dock forrider mig min blick
Som tydligt speglar fasa
Varje natt ar lika dan
I kallsvett jag mig vrider
Men kan ej komma undan frin
Den mara som mig rider
Vart kan jag fly frin nigot som
Jag sjalv ar boning it
Det finns ej lindring for min sjal
Ej hjalper skratt, ej grit
Jag ar fast I skrackens klor
Likt rovdjur dom mig kloser
Jag lever stilla I vankelmod
Tills doden mig forloser
|