En natt jag vandrade I skogen
Avmagrad, blek och tard
Omsluten av ett morker och en stillhet
Si tyst och forundransvard
Den natten jag lamnade livet
Den existens som jag aldrig har agt
Minga tysta minklara natter
Detta sjalvmord jag overvagt
Skymningen fargar himlen rod
I skogen jag vilar, om hosten dod
Nar solens forsta sken lingsamt
Kysser skogens lovbestroda jord
Bildas en dunkel stamning
Som ej kan beskrivas med ord
Stillsam ar denna tavla
Tills den uppvacks av hostregnets fall
Pi den fuktiga marken jag vilar
En skepnad si vit och kall
|