nr jag var yngre, jag trodde jag var osrbar
jag byggde mina slott och gick mina egna vgar
alltid sker p min sak
jag trodde varje vg var rak
men se p mig nu det har gtt ngra r
och det har hnt s mycket konstigt
som jag inte frstr
jag gr hr som ett utropstecken
p mnniskors passivitet
och hur lite vi bryr oss
hur lite vi vet
lyckan r som en drm vi jagar,
fixerade av det som behagar
det finns alltid nn ny profet
som ska lra oss sin hemlighet
men jag, jag behver ingen
jag vill ingen ha
ingen man kan tala om fr mig
vem jag r och hur jag ska vara
se p mig nu det har gtt ngra r
det har hnt s mycket konstigt
som jag inte frstr
jag sitter uppe sent fast jag inte borde
vad r det som hller mig vaken
r det det jag gjort eller det jag aldrig gjorde
en strimma ljus genom fnstret, den fr mig att vakna
i detta hus har jag lrt mig att sakna
s jag ker in till stan, dr kan jag g omkring
se p alla mnniskor och gra ingenting
och se p mig, kan du se att det gtt ngra r
all denna galenskap som vi lr oss leva med
jag knner att den sliter p mig och bryter ner
|