Nu r jag ensam med mitt sorgsna hjrta
och skild frn den, som all min krlek har.
Vem ska nu lindra denna bittra smrta och
sknka frjd t dessa sorgsna dar?
Du lmnar mig med trar i mitt ga
och gr frn mig uti en annan famn.
M Gud i himlen dig en gng belna,
och lt oss rkas i det slla land!
Nr allting liv och gldje, sllhet andas,
nr du bland vnner skert gldjer dig,
d srjer jag, och mina suckar blandas
med minnet av, att du r skild frn mig.
Om ngon gng i aftonvindens susning
du hr en rst som suckar till dig fr,
d r det jag, som nmner med frtjusning
ditt namn och tycker, att din rst jag hr.
Farvl, min vn. Farvl du falska pojke!
Ett mt farvl jag endast ber av dig.
Gud lt dig endast blott en gng f dricka
det bittra kalk, som du fyllt t mig!
|