h Gud
h Gud
h Gud
vad han r skn
h Gud
h Gud
jag faller i trans och i djupaste bn
fr hans sinne r som solen
hans gon den djupaste brunn
och hans mun
talar s vackert
jag r frfrd och frundrad
han gr mig stum
Han kom
han sg
han sg mig
sg in i min sjl
han kom
han sg
han sg vad jag ville och det alltfr vl
fr hans sinne
r som solen
hans gon den djupaste brunn
och hans mun
talar s vackert
jag r frfrd och frundrad
han gr mig stum
han gr mig stum
han gr mig stum
han gr mig stum
h Gud
h Gud
h Gud
vad han r skn
h Gud
h Gud
jag faller i trans och i djupaste bn
fr hans sinne r som solen
hans gon den djupaste brunn
och hans mun
talar s vackert
jag r frfrd och frundrad
han gr mig stum
han gr mig stum
han gr mig stum
han gr mig stum
|