Hon frstod att han var srad,
in i djupet av sin sjl.
Nr hon tog emot hans gva,
i ett sista mt farvl.
Han sa ingen tar min heder,
hellre offrar jag mitt liv,
i nattens sista timma,
just dr gryningen tar vid.
D steg sju av himlens nglar
ur en blodrd soluppgng.
Just nr nattens sista timma
tog farvl och vnde om.
I ett stnk av guld och silver
och den sista stjrnans sng.
Skred sju av himlens nglar
mer fr solens altargng.
Hon satt ensam kvar p marken,
sg nr gryningen frsvann.
Hennes kinder dom var vta,
av trarna som rann.
Hrt tryckt i ena handen,
lg hans lyckoamulett
med orden lev fr livet,
det r gvan herren gett.
|