Pa¥ Ljusa Sidan
Langs de ma¥lade staketen ga¥r en pojke, hamrandes en gren
Tolv eller tretton i sin vansterhand har han en sten
Han ar sin egen herre sager sjalv vad som ar ratt och fel
Samhallet gav upp och han blev fostrad av sitt dataspel
Har pa¥ mig, Gud Fader saker dig
Har pa¥ mig, din Gud behaver dig
Han vill ge dig liv i sin underbara karleksfulla famn
Bland Hakarangens haghus vacks grannar av ett hagljutt bra¥k
Det ar mannen med flaskan som laser allt med va¥ldets spra¥k
Intryckt i ett harn sitter kvinnan och hon snyftar tyst
Kyssar blev till slag hur kunde karleken bli sa¥ ha¥rd och brysk?
Har pa¥ mig...
Langre in mot City under upplysta fasader
I myllret och ljuden av den samnlasa staden
Det vackra folket dansar rusigt genom natten
Men tomheten ekar under maskerna och skratten
Och i gatharn och grander lever offren far ett sjukt system
Dar den starke alltid vinner och den svage ses som ett problem
Far A-lagarna, pundarna och hororna ar det redan kart
Far ingen pa¥ ljusa sidan vill ha sin trygga trevnad stard
Har pa¥ mig
|