Hon fll i fr samma gamla trst,
huvudstupa hjrtat frst.
Dr gick han hem,
hem igen med
allt han hade med sej nr han kom.
Och om man ser p henne s
ler hon t allt n s lnge.
Jag sa: "Stda upp och vdra ut,
allt r ver allt tar slut."
Dr gick han hem
igen
men hon min vn,
hon r mellan vggarna som undrar:
"Var r han n'nstans d."
Trarna,
snart kommer trarna. Trarna,
snart kommer trarna.
Stora trar rinner nerfr kinderna och ner i knt.
Det r hon och hennes bsta vn
som stannar kvar i allafall,
nr alla andra gick.
Fast hon inte fick.
Fall inte i fr all din trst,
man mste tnka frst.
Fall inte i fr allt i vrlden,
jag har inte tid att
vnda mej och se, fr allt jag sger
blir fel nd.
|