Lisa ligger naken bredvid sin industriman
hon ligger tyst och vaken, en docka vid sin barm
hon laser sin dagbok, varje sida ar som ett brev
hon viskar i hans ara; det har ar vad jag skrev
hon ser sitt liv pa¥ film den kvallen
ser angen dar hon lekte varje va¥r
hon minns den farsta kyssen som om det var iga¥r
kvallen blev natt, kvallen blev natt sa¥ fort
a¥h, Katarina klockor ringer och natten ar va¥r
Katarina klockor ringer och natten ar va¥r
kommer du iha¥g den kvallen, vi taffades i industriland
solen sken sa¥ starkt och klart, och vi la¥g med varann
hon ser sig om i rummet som delar hennes hemlighet
dom har fyra a¥ren kanns som en evighet
Katarina klockor ringer och natten ar va¥r
Katarina klockor ringer och natten ar va¥r
va¥a¥a¥r
Lisa skriver dagbok, smeker hans hand
"alskling du a¥r anska vad du vill
ar vi ska till ett annat land"
hon kysser honom varsamt, dar han ligger stel och kall
sager adja till sin dagbok med en pistol i sin hand
Katarina klockor ringer och natten ar va¥r
Katarina klockor ringer och natten ar va¥rr
Katarina klockor ringer och natten ar va¥r
katarina klockor ringer och natten ar va¥r
Katarina klockor ringer och natten ar va¥r
det ar bara saker som hon gar
det ar bara saker som hon gar
|