Det blev inte mycket sagt
den da'n du gick
Inga ha¥rda ord
Det blev aldrig na¥gon scen
bara ett kort farval
En kyss dar vi stod
Vi kunde glamt allting
just da¥
Jag kunde sagt
alskling bli kvar
Du kunde fra¥gat mej igen
Men du gick din vag
Jag stangde min darr
Det ar klart jag kommer sakna dej
Men aldrig som framlingar
ska vi alska varann
Aldrig som framlingar
infar allt som vi tror pa¥
Aldrig som framlingar
i dom rum dar vi mats ibland
Jag vet du har
en vandrares blod
Och jag en parla att saka
du har din vag och din ratt
Och jag ett hav att besaka
Vi kanske visste redan da¥
men vem vill farsta¥
Och jag skulle gjort det
om igen
Om igen
Sa¥ du fa¥r inte tro
att jag glammer
Men aldrig som framlingar
|