I Roslagens famn p den blommande ,
dr vgorna kluckar mot strand,
och vassarna vagga och nyslaget h,
det doftar emot mig ibland.
Dr sitter jag uti bersn p en bnk
och tittar p trnor och ms,
som strta mot fjrden i glitter och stnk
p jakt efter fdan guns.
Sjlv blandar jag fredligt mitt kaffe med kron
till angenm styrka och smak
och lyssnar till dragspelets lockande ton,
som hrs frn mitt stugugemak.
Jag r som en pojke, fast farfar jag r,
ja rospiggen spritter i mig!
Det blir bara vrre med ren det dr
med dans och med jntornas blig.
Men hej, alla vnner som gsta min ,
jag r bde nykter och klok.
Nr morgonen gryr skall jag volma mitt h
och vittja tvhundrade krok.
Frdme dig, skymning, och drag nu din kos.
Det brinner i martallens topp!
Hr dansar Calle Schewen
med Roslagens ros,
han dansar till solen gr opp!
|