Jag går min väg i ensamhet
Och inte någon enda vet
Att en gång har jag upplevt kärleken.
För mej den var så underbar
Och i mitt hjärta än finns kvar
Den lycka som jag känt för länge sen.
Nu allting har förändrat sej,
Du finns ej längre här hos mej,
Nej, allt som nu finns kvar är ensamhet.
Men jag förlåter ändå dej,
Att gråta nu, det hjälper ej
Och det som var förblir min hemlighet.
Ingen förstår hur svårt det var att plötsligt vara den
Som står allena, ensam kvar, ensam med kärleken.
Låt tiden läka alla sår
Det blir en dag, jag vet jag står
Beredd att börja om på nytt igen.
Men än så länge finns hos mej,
En allt-för-tydlig bild av dej
Och lyckan som jag känt för länge sen.
Ingen förstår hur svårt det var att plötsligt vara den
Som står allena, ensam kvar, ensam med kärleken.
Låt tiden läka alla sår
Det blir en dag, jag vet jag står
Beredd att börja om på nytt igen.
Men än så länge finns hos mej,
En allt-för-tydlig bild av dej
Och lyckan som jag känt för länge sen.
|