Brudbuketten - Peter LeMarc

Jag satt p tget sderut, i eftermiddagssol,

fll jag i smn eller var jag kanske vaken nr jag reste mej frn min stol

Jag klev av vid en de tgperrong i en frmmande stad,

sanden ven ver gatorna, hr fanns bara jag

Solen svedde pannan min, jag sg ett skjul nere vid n,

ett fnster gapade ppet dr, jag hrde rster inifrn



S ppnades drren, en karl steg ut, var han en prst eller predikant,

hans ansikte var formlst, hans ena ga blankt

Jag frgade var jag var, han sa, du r dd sen mnga r

Du har ditt namn p ett kors i en stor svart skog, dit ingen lngre gr

Han sa, jag har fljt dej lnge nu, jag har vntat dej vnnen min,

jag hann inte tnka ngonting innan han hastigt drog mej in



Drinne stod ett flickebarn, med brudbukett i hand,

vita liljor och ringblommor i ett sotsvart sidenband

Hon hll sin andra hand ver brstet, hrt knuten som en sten

Som ville hon slita hjrtat ur kroppen, som om allting redan var fr sent

Jag sa, du mste ge dej av, hon sg p mej och sa,

har du glmt mej, vet du inte att, jag, jag r ditt barn



Mannen sa, hr p, livet frsiggr, det r bara att flyta med

Fr du kan aldrig vlja ditt de, nej, det r bara s det r

Jag svarade, kanske r det jag som r galen, men mitt hjrta knner rtt frn fel,

och det r upp till mej att vlja, det r inte enbart slumpens spel

Han skrattade och sa, det r en sanning som r svr att sklja ner,

och dom flesta kan aldrig svlja den, s vem behver ditt hjrta numer

Behll du din naiva tro p mnniskan men,

innan du gr vill jag du ska veta att vi mts rtt snart igen



Jag ppnade mina gon, och tget stod d still

Och med ens blev jag rdd fr sjlva vetskapen,

om att jag lever och finns till