Lg - Lars Winnerbck

TV-n gr p med ett jvla hall. Nu flaxar gamarna omkring i vran eter.

Den ena r loj och den andra r skoj som kan undvika vsentligheter.



r Du trendig och hipp, s har Du gjort Dig ett klipp.

Sen kan Du lira lite pop och hlla masken.

r Du kvasi och blas s kan Du flina och le

och sprida noja bland dom levande patrasken.



Samma innehllslsa vg. Samma giriga mygel och bg.

S lnge skiten har publik i sin popfabrik s r jag lg.



En lek med attribut; jag stnger av och gr ut.

ker till stan och slungas runt i korridorljus.

Jag r vilsen och skraj och kommer in p nt partaj

lika mysigt som ett obemannat drhus.

Hr r kylan total, varje blick r s sval.

Sg, finns det vrme hr p denna glaciren?

Jag fr nt kryptiskt svar frn en tjej som sker karl,

och som fingrar s nervst i necessren.



Samma karga, isande vg. Samma desperata knslobg.

S lnge dansen har en chans att bli en storfinans s r jag lg.



Skit! Skit! Vad r det fr en jvla elit som florerar?

Drog! Drog! Ge mig nt fr jag r s lg s jag imploderar.



Men jag biter och ler, tar en ljummen l och ser

samma torra skdespel som p min TV.

Fast jag frsker mig p att vara med och frst

s r jag n s jvla skitfrbannat breve.

Fr jag r smuts och latrin uti trendhierarkin.

Det kan jag ta. Men alla dessa kalla blickar

r ju bara misr. Vem tjnar p det hr,

sger jag och ser hur Mammon str och nickar.



Samma rdda-dig-sjlv-monolog. Samma