Gunilla - Bjrn Rosenstrm

Gunilla r ganska ful och hon saknar takt och ton.

Hon har allt man kan nska att man aldrig nnsin fick.

Men det vrsta utav allt, det r att hon r kr i mig.

Nr hon gr sina attacker, d fr man passa sig.

Jag klr av mig naken och spelar trd nr hon gr frbi.

Men min list knns trist nr hon p min kvist brjar klttra, jag sger:



Gunilla, jag mr illa, jag orkar inte gmma mig fr dig.

Att du blev s ckligt slemmig, hur kan det komma sig?

Gunilla kp en villa och bostt dig p Island ngonstans.

Ja, drnk dig i en jkel din jkel.



Men Gunilla bara ler,

jag tror inte att hon ser att jag inte r intresserad,

men det r mer n hon frstr.

S hon gr ett nytt frsk, jag nskar jag kunde g upp i rk,

nr hon kletat gonskugga p kinden och hllt glitter i sitt hr, sitt svintohr.

Mina vnner riktar hrda sparkar mot min rygg.

Dom gr hem till mig och river snder min cykel, jag sger:



Gunilla, dom gr mig illa fr dom tror att vi blitt ett par.

Hon skiner upp och sger:

Det r ju vad vi har.

Gunilla, din gorilla, ta dig hem till djungeln dr du bor.

Och lt elefanter p dig trampa din slampa.



Hemma hos Gunilla sitter hennes far och hejar p:

Kom igen Gunilla, lgg p ett kol, du mste lgga i.

Annars tror dom att du r bi och det vill inte vi,

nu mste du vara snabb och fixa dig en grabb.

Ni kan vara lugna, stressa ner och bara vilar er,

inte knna er tvugna att fr min skull anstrnga er mer.

Fr jag har hittat en pojke som r snll,

han sjunger roliga ramsor fr mig varje kvll...



Gunilla, jag mr illa...