I standig skonhet stadd
Bevingad min bane var
Med lystna blickar matte hon
Den tid jag hade kvar...
Min ilderdom hon stal
Hon skandade min grav
Min badd for evig vila
Dess mardromslika kval
Jag kanner vittringen av liv
Frin hjartan som an slir
Den rider pi en kylig bris
Till platsen dar jag stir...
Men andi alskar jag
Si som jag aldrig gjort forut
Jag alskar nattens morker
Och mitt liv tar aldrig slut
I en iskall krypta
Ifrin solen jag mig doljer
Men di natten vankas
I dess spir jag hungrigt foljer...
|