Sitter du i mrkret,
och dljer det som var.
D fastnar du i tiden,
dr ingenting finns kvar.
Du slr dig sjlv i bojor,
som du smitt av bitterhet.
Och ingen tar sig in i,
din vrld av ensamhet.
Livet kan vara din vn, frst nr du lever.
det kan formas igen, bojorna brytas n.
Dden ska komma till dig, vem r frskonad?
Om du r njd eller ej, hmtar han dig nd.
I nattens sista timma,
nr lgan flmtar till.
D vaknar ocks dden,
och frgar vad du vill.
Han vntar dr i mrkret,
som ttnar i ditt hus.
Befriar dig frn skuggor,
och blser ut ditt ljus.
Livet r bara ett ln, du r en lga.
Var den n kommer ifrn, tndes den just fr dig.
Hll den s lnge du kan, liv r att vga.
Bara en gnista som brann, var nd ljus fr mig.
Vad finns kvar,
av det du hade d?
I en tid som inte lngre finns
Vntar livet i det stora bl?
Nr du vgat lmna allt du minns.
Livet r bara ett ln, du r en lga.
Var n den kommer ifrn, tndes den just fr dig.
Hll den s lnge du kan, liv r att vga.
Bara en gnista som brann, var nd ljus fr mig.
|