Men du sover ju, du har ju inte pa¥).
(Men du sover ju, du har ju inte pa¥, men du sover ju)
”Dom ma¥ste lara sig ga¥Â”, det e vad folk sager nar det e vi tva¥.
Vi ma¥ste harifra¥n, den har stan drar ner oss till botten av a¥n.
Och dekadensen e ha¥rd, alla mina vanner har gett upp samn.
Och dekadens e sa¥ sva¥rt, och jag har aldrig fa¥ngat en enda dram.
Och jag sta¥r framfar spegeln, jag vill farandra allt och allt som jag ser i den.
Du har vart ute i varlden i flera a¥r, nar jag stanna pa¥ mitt rum och sa¥g dagarna ga¥.
Uppsnarjd i det bla¥.
Prinsessan Eva, i nylackerade skor.
Hon e min van, lever och hanger mig far karleken.
Var inte sa¥ hagtidlig, du med din dramatik och stesolid.
Men en dag kommer jag och du, verkligen bli gamla.
Men jag alskar dig nu.
Jag har aldrig sett na¥n sa¥, uppsnarjd i det bla¥. (wooooh)
Men Eva, Eva.
Eva, Eva.
Vi ma¥ste barja leva.
(waoh
|